Det var en kille som fredag eftermiddag jobbat klart för veckan.
Han slutade jobbet åtta på kvällen, så han var bra hungrig.
Han gick på restaurang och tog en middag och ett par öl.
Efter middagen tog han ett par drinkar och ett par whisky.
Det hade varit en tuff vecka, så han tog en kaffe och cognac också.
Och ett par gin & tonics och lite till.
Sen skulle han gå hem till sin fru. Men benen bar honom inte.
Han föll som en fura. Han försökte ta sig upp, men det gick inte.
- "Fan också, jag får väl krypa ut då, och försöka ta mig upp där ute.
Att jag kunde bli så full", tänkte killen.
Han ålade sig ut, men utanför gick det inte bättre. Benen bar honom inte.
Det var lögn i helvete att kunna ställa sig upp.
-"Jag får väl krypa hem då", tänkte killen.
-"Trots allt är det ju inte så långt".
Drygt två timmar senare var killen äntligen hemma.
Han drog sig upp i handtaget till ytterdörren och låste upp.
Han ramlade in. Frun sov, tack och lov, och killen ålade sig in i badrummet,
fixade till sig så gott han kunde och kröp in i sovrummet,
upp i sängen och somnade som en stock.


Morgonen efter väckte frun honom:
- "God morgon. Var du ute och söp i går?"
- "Nej! nej! nej! Jag åt mat och tog några pilsner bara.
Varför tror du det?" frågade killen.
- "Nja, de ringde från restaurangen och sa att du glömt kvar din rullstol..."

_________________
„Die Erinnerung ist das einzige Paradies, aus dem wir nicht vertrieben werden können.“

http://www.fbb-immobilien.eu

ojojoj....

_________________
Det ska va gött å leva annars kan det kvitta....
http://www.youtube.com/watch?v=E0Aj37ml8QI
Signatur ©