Kalle bodde ensam på en ö i skärgården. Han tyckte livet började bli lite ensamt så han beslöt sig för att sätta in en kontaktannons i ortens tidning. Han tog båten till stan och gick till tidningen. Damen i luckan undrade vad det skulle stå, men det hade Kalle inte tänkt på så han stod lite frågande.
- Men du kanske tycker om att promenera? frågade damen.
Jo, tänkte Kalle han gick ju ett par vändor om dagen med hunden.
- Javisst, svarade Kalle, men mest i skogen.
- Bra, sa damen, då skriver vi att du gillar skogspromenader. Resa då?
Jo, tänkte Kalle han åkte ju in till stan någon gång i månaden så det var ju trevligt. Så han svarade att det gillade han.
- Matlagning då? undrade damen som nu tyckte att det gick väl trögt.
Kalle tänkte efter. Jovisst gröten på morgonen gjorde han ju bra och sillen som han la in ibland.
- Ja, sa damen då skriver vi i annonsen att du söker en kvinnlig vän och att du gillar skogspromenader, resor och god mat som du själv lagar.
- Det blir bra! sa Kalle.
- Och du vill ha in den redan på lördag? undrar damen.
- Va! Kan man skriva det?? utbrister Kalle

_________________
„Die Erinnerung ist das einzige Paradies, aus dem wir nicht vertrieben werden können.“

http://www.fbb-immobilien.eu